Familjen Anderås

Ända sen vi åkte till Kourion Beach första gången har jag varit sugen på att åka upp på berget ovanför och titta på amfiteatern. När mamma och pappa var här i höstas åkte de dit själva med barnen och såg delar av området. Nu när mamma är här igen passade vi på att åka dit och se lite mer.

Förutom amfiteatern finns flera hus, basilikor (kyrkor) och badhus och vi gick i timmar men hann ändå inte se allt. Vi såg många fina mosaiker, några mäktiga pelare och många olika sorters bassänger.

Det var fantastiskt att titta ut över det gröna landet och det blåa havet. Utsikten från de andra bergen på ön är också magnifik men det speciella här är att man ser hus, vägar och åkrar i detalj eftersom det är ett litet berg. När landet återigen har blivit sandfärgat ska jag åka tillbaka och se om jag upplever det lika underbart.

Först gigantiska mosaiker i Eustolios hus.

Sommartid används amfiteatern till olika föreställningar men nu höll personalen på med underhåll av scenen.

Fikastund vid parkeringen, omgivna av lavendel och rosmarin.

Delar av basilikan med utsikt mot havet.

Vi brukar bada vid stranden nedanför.

Den stora badavdelningen med “chokladstenar” som Viktor kallade resterna av pelarna som fanns i några av bassängerna.

Mosaik i Gladiatorns hus.

Toppen på en av de få bevarade pelarna och basen på det som en gång varit en pelare.

I söndags kom mamma hit för att träffa barnbarnen och umgås med oss tills på lördag. I tisdags var det kallt och blåsigt men vi gav oss ändå av på en utflykt till Amanthus strax öster om Limassol. Vi parkerade bilen vid en liten kyrka och tog strandpromenaden inåt staden. Den här sträckan består av en fin träbro och barnen tyckte det var jättekul att springa på den. Vi kom till ett utgrävningsområde och tog oss en bit upp på höjden ovanför. Där hittade vi vilda cyklamen precis som jag blivit tipsad om på en fikarast på jobbet.

I lördags gjorde vi en utflykt till Akrotirihalvöns västra sida där vi inte har varit tidigare. Halvön ligger precis väster om Limassol och står man på den östra stranden (Lady’s mile) ser man stan breda ut sig inne i bukten. På andra sidan finns en mycket mindre och mer orörd strand och tittar man inåt land här ser man den vackra kusten.

På gropiga och stundtals vattenfyllda vägar tog vi oss fram till en liten hamn och vandrade sedan på en klippa alldeles intill havet. Vi mötte en kille med wakeboard som glatt förklarade att vattnet är varmare än man kan tro. Efter en fikastund på en av sanddynorna doppade vi fingrarna i vågorna och vattnet kändes faktiskt varmare än luften. Vi blev ändå inte särskilt badsugna utan utforskade omgivningarna och tog sen bilen en bit tillbaka. Vi stannade på en grön plätt vid vägen och plockade underbara små anemoner innan vi åkte hemåt.

På vägen hem passerade vi den brittiska militärbasen som ligger längst ut på halvön och sen åkte vi igenom den lilla byn Akrotiri och spanade ut över saltsjön i hopp om att få se några flamingos. Vi har åkt förbi flera gånger tidigare men inte sett några tecken på fågelliv men den här gången kunde vi ana grupper med fåglar som stod stilla. Stora delar av sjön är fortfarande torrlagd och det är ganska långt till vattenlinjen från vägen så det var svårt att se vad det var för fåglar och om de rörde sig nåt. Det finns ett ställe där man kan parkera bilen och gå ut till sjön och det kanske är värt att göra det nu när vi faktiskt har sett något som kan vara flamingos.

Jag önskar att jag kunde uppdatera några gånger i veckan men det finns inte tid. Tänk om man hade hunnit med några tankar och inte bara rapporter från den senaste tidens höjdpunkter. Det är ju dem det finns foton på och då blir det ju lite roligare att bjuda på dem…

Det är vinter här. Snö i bergen och nere hos oss bara 7,5 grader mitt på dan igår. Det var en annorlunda känsla i måndags med kyliga torra vindar som en tidig höst- eller vårdag i Sverige. Idag lyser solen så det är lite varmare.

Här följer lite blandade bilder från de senaste veckorna. Först bagaren och diskaren Evelin.

Paketöppning! Stina och Ebba skickade solglasögon, förkläde och film. Uppskattat!

Utflykt och pyssel med Andreas.

Viktor hjälper oss att slipa ett bord som ska målas. Den nya postlådan måste undersökas.

Hela familjen lagar mat tillsammans.

Vi firade Viktor lite extra i lördags med fest för både små och stora. Vi bjöd alla på kontoret och några familjer som vi träffat i kyrkan som vi inte känner så väl än. Barnen var i blandade åldrar från 1 månad till gissningsvis 12 år, jag tror nästan att det fanns ett barn i varje ålder däremellan.

En nyinflyttad brittisk familj fanns bland gästerna och de hade kollat upp ordet fika, som stod på inbjudan, på Wikipedia och bland annat läst att det ska vara sju sorters kakor enligt svensk tradition. Vi räknade och insåg att vi faktiskt bjöd på sju sorter om man räknar med Linus nybakade bullar. Kanelbullarna var verkligen uppskattade och flera ville ha recept eller lära sig baka. Vad jag har förstått gör man liknande vetelängder ute i Europa, dekorerade med florsockerglasyr istället för pärlsocker, men riktiga kanelbullar finns bara i Sverige.

Viktor och Evelin trivdes med alla människorna omkring sig och Viktor blev jätteglad för varje present han fick. Tack alla som gratulerat med en rad i bloggen, telefonsamtal, vykort eller paket. Vi vill också passa på att tacka för alla julhälsningar och paketen som vi fick, bland annat godis från Sverige och kakor från Österrike. Tack för att ni tänker på oss!

Vår underbare lille grabb har blivit så stor. När han blev uppvaktad med sång, varm choklad, frukost och paket igår morse var han så mysig och rolig. Han kommenterade paketöppningen så lillgammalt och gulligt.

– Här är ett paket!
- Nu ska vi se vad det kan vara i det här paketet.
- Ni ska få se vad jag har i paketet.
- Jag har fått en sån!

Han pratar så mycket och har så bra koll på allt. Han har också sovit utan napp några nätter och klarar det jättebra även om det är lite extra gnälligt precis innan han ska lägga sig.

När han skulle blåsa ut ljusen på tårtan var han så snabb att han inte hann med. Som ni ser har han äntligen börjat le emot kameran efter ungefär ett och ett halvt år av ointresse och undvikande. Då gör det inte så mycket att det är lite galna leenden!

Evelin har också koll på mycket och börjar prata mer och mer och dessutom kan vi förstå en del av hennes kortare meningar på två och tre ord. De långa berättelserna är däremot lite svåra…

Idag hade hon fastnat på väg upp på diskbänken och kunde varken komma upp eller ned på en bra stund men skam den som ger sig.

Viktor och Evelin, ni är underbara och vi älskar er så mycket!

På annandagen gjorde vi en utflykt till bergen och hamnade i skidbacken. Cyperns skidklubb har funnits sedan 70-talet och tydligen brukar anläggningen vara öppen några veckor per år. Snön väntas i januari och februari och när vi besökte backarna var det 5 grader varmt och så klart ingen snö. Det kändes rätt overkligt att det snart kommer snöa, så vi blev rätt paffa när vi hittade hemsidan och såg hur mycket snö det var förra säsongen. Tydligen hade det kommit ett tunt lager i början av december också…

Vi tog oss från plåtskjulet vid parkeringen till den enda lift vi såg och gick uppför backen under liften. Backar på båda sidor om liften som skulle kunna jämföras med Högagärde i Sävsjö. När vi var på väg därifrån såg Linus en skylt som skvallrade om fler liftar och efter en tur på transportsträckan dit hittade vi en brantare och lite högre lift med lite roligare backar + en sliten värmestuga. Det här kunde ju vara värt en dag började Linus prata om. Vi fikade och åkte hem.

På den där hemsidan hittade vi också en karta över backar och liftar och upptäckte till vår förvåning att det fanns fler liftar och backar på andra sidan berget. De verkar inte hänga ihop utan man får ta bilen emellan. Vi hade sett skidskoledelen och den andra sidan verkade vara bättre. Så när vi hade besök över nyår (mer om det i kommande inlägg) tog vi en tur till bergen igen och var bara tvungna att åka och titta på resten av backarna. Trestolslift och stor restaurangbyggnad och dessutom backar med lite längd. Vi såg ytterligare en lift en bit bort och vi (snarare Linus) väntar nu på snön.

Vi återkommer alltså med skid- och snöbilder inom en månad eller två!

Linus sökte lite till på nätet och hittade nåt program som kunde rädda filerna! Visst är han fantastisk?

Nu blir det så klart bilduppdatering:

Strandpromenaden på juldagen. Viktor och Evelin gungade gunghäst en kväll hos familjen Stout.

Vår lilla tomteflicka strax före läggdags en av julkvällarna. Hon tar ofta på sig tomteluva eller nån annan huvudbonad och går sen runt så länge. Hon försöker också ta på sig klänning så fort hon får tag på en. En morgon blev det så här snyggt med pyjamas under. Hon tog på sig nästan helt rätt, det var bara ena armen som inte ville hitta ut. Den fick hon hjälp med…

Linus hängde upp ett draperi så att utrymmet med tvättmaskinen blev lite mer avskilt från matrumsdelen men det satt bara uppe i lite mer än en vecka. Efter denna roliga tittut- och kramlek råkade Viktor dra ner hela vajern.

Visst är det tråkigt när minneskort går sönder och foton och film från kameran är borta? Nu rör det sig visserligen inte om lika många som när den bärbara hårddisken hamnade i golvet i somras… När jag sätter in det i datorn vill den bara formatera det och Linus har kört det genom specialprogram och säger att det är dött. Vi får leta fram ett gammalt kort på 512 MB…

Jag kollade igenom mina fotomappar och insåg att jag inte tömt kameran sen julafton, så länge brukar jag aldrig vänta. Så det där familjefotot som vi tog på en av utflykterna efter jul är borta, alla fina bilder från besöket uppe i den lilla byn i bergen, filmerna på barnen tillsammans med Emeli & Simon som besökte oss under nyår, och bilden från taket vid tolvslaget… I lördags tog vi oss till Femfingerbergen och klättrade upp till borgen Buffavento men då hade minneskortet slutat fungera och vi förlitade oss på Emeli & Simons kamera istället. Skönt att de bilderna och deras övriga bilder från de senaste dagarna finns kvar!

Nu ska jag i alla fall publicera två familjefoton som vi tog med hjälp av kamerans självutlösare. Första familjefotona på hela hösten… Barnen är inte helt med men vi hann i alla fall ta kortet! Hade för mig att det andra som låg på kameran var bättre…

Ett tråkigt inlägg, det här, men det får ni stå ut med…